Svenskt-grekiskt lexikon Linder & Walberg 1862

Än

1)
jmnförelsepartikel,
a)
efter compr.
vanl. ἢ. ngn gång παρά l. πρός m. acc. i st. f. ἢ, t. ex. πυκνότερος παρά τι (tätare i jemförelse m.). οὐ φαυλότεροι πρὸς τοὺς ξυνετωτέρους (i fhde till) ἄμεινον οἰκοῦσιν.
ä. att, ἢ ὥστε m. inf.
ä. efter, för, i fhde till, ἢ κατά, ngn gång ἢ πρός m. acc.
flera vapen äu f. (i fhde till) de döda (f. många vapen f. l. att döma efter de döda), ὅπλα πλέονα ἢ κατὰ τοὺς νεκρούς.
hafvande åtagit sig en börda större ä. f. (efter) hans krafter, μεῖζον φορτίον ἢ καθ’ ἑαυτὸν ἀράμενος.
b)
efter negat. uttr., samt i frågor, εἰ μή. ὅ τι μή (mera sällan). ἀλλ’ ἢ. πλὴν (ἀλλ’) ἢ (ish. efter οὐδείς, μηδείς, ἄλλος, ἕτερος).
de göra ej annat ä. tigga, οὐδὲν ἀλλ’ ἢ πτωχεύουσι.
hd gör du annat ä. ljuger? τί ἄλλο ἢ ψεύδει; det vill ej säga ngt annat ä. att stjäla, οὐδὲν ἀλλ’ ἢ κλέπτεις, κλέπτουσι (efter smnhgt).
jag såg ej andra fiender ä. ngra få peltaster, οὐδένα τῶν πολεμίων εἶδον εἰ μὴ ὀλίγους τινὰς πελταστάς.
icke annat ä., äfv. οὐδὲν ἄλλο ἢ. οὐδὲν ἄλλο — ἀλλ’ ἢ.
du har ej begifvit dig utom staden f. att åse ngt skådespel annars ä. en gång till Isthmos, οὐκ ἐπὶ θεωρίαν πώποτε ἐκ τῆς πόλεως ἐξῆλθες ὅτι μὴ ἅπαξ εἰς Ἰσθμόν.
2)
tidspartikel,
a)
uttryckande fortvaro, ännu, ἔτι (καὶ νῦν). μέχρι τοῦδε (ἀεί).
ä. icke, icke ä., οὔπω. οὐδέπω. μήπω. μηδέπω.
ä. ingen, οὐδείς πω.
ä. intet, οὐδὲν πώποτε.
b)
disjunktivt: ä.
— ä., τοτὲ μέν — τοτὲ δέ. ὁτὲ μέν — ὁτὲ δέ. ἄρτι μεν — ἄρτι δέ. νῦν μέν — νῦν δέ.
ä. så ä. så, ἄλλοτε ἄλλως l. ἄλλῃ.
ä. här ä. der, ἄλλοτε ἄλλη l. ἀλλαχοῦ.
3)
stegringspartikel, ἔτι. καί. ἔτι καί.
ä. mer, ἔτι μᾶλλον. ἔτι δέ. πρὸς δέ. πρὸς τούτοις.
ä. en gång, αὖθις. πάλιν.
icke ä., οὐκέτι.
om ä., εἰ καί. äfv. gm καί, καίπερ vid part., t. ex om ä. segrande, καί l. καίπερ νικῶν.
ä. om, καὶ εἰ äfv. ἢ (i andra membrum af en disjunktiv fråga). ἀλλά.
än se’n då ..? εἶτα, εἶτα δέ ..; gm tillägg af οὖν, δή, δήποτε till de obestämda (universella) relativpron. l. —partiklarna, t. ex. ὁστισοῦν, ὁστισδή, ὁστισδήποτε, ὁστισδηποτοῦν (hkn ä.) ὁπωςοῦν, ὁπωστιοῦν, ὁπωσδήποτε (huru ä.).
Linder & Walberg 1862, s. 527