Svenskt-grekiskt lexikon Linder & Walberg 1862

Absolut

1)
s. är i o. för sig, utan relation, καθ’ αὑτόν, αὑτήν, αὑτό. αὐτός, ή, ό. αὐτὸς καθ’ αὑτόν. ἀπόλυτος, 2.
d. a. varande, τὸ ὄντως ὄν.
— adv., ἀποτόμως.
= obetingad, förutsättningslös, ἀνυπόθετος, 2. ἁπλοῦς, ῆ, οῦν.
= s. har sitt ändamål i sig sjelf, αὐτοτελής, 2. αὐτάρκης, 2.
2)
ren o. fullkomlig till sitt väsende, ἄκρατος, 2. (t. ex. δικαιοσύνη, ψεῦδος, ἐλευθερία, νόμος). ἁπλοῦς, ῆ, οῦν. αὐτοτελής, 2.
a. makt, κυρία δύναμις, ἡ.
ha a. makt öfver ngt, κύριον l. αὐτοκράτορα εἶναί τινος.
— adv., παντελῶς. Jfr Oinskränkt.
Linder & Walberg 1862, s. 1