Svenskt-grekiskt lexikon Linder & Walberg 1862

Att

I)
m. inf. återgifves,
a)
vanl. m. bl. inf. t. ex. det är skamligt att ljuga, αἰσχρόν ἐστι ψεύδεσθαι.
han åstundade att blifva befälhafvare, ἐπεθύμησεν ἄρχων γενέσθαι.
de bådo hm att blifva föreståndare, ἐδέοντο αὐτοῦ προστάτην (l. -ου) γενέσθαι.
det gagnar dem att vara vänner, συμφέρει αὐτοῖς φίλους (l. φίλοις) εἶναι.
han qvarlemnade hälften af krigshären att bevaka lägret, τὸ ἥμισυ τοῦ στρατεύματος κατέλιπε φυλάττειν τὸ στρατόπεδον.
de öfverlemnade hm sina barn att undervisa(s)
ἐπέτρεψαν αὐτῷ τοὺς παῖδας παιδεῦσαι.
han är värd att beundras, ἄξιός ἐστι θαυμάζειν (l. -σθαι).
en man svår att lefva med, ἀνὴρ χαλεπὸς συζῆν.
vattnet är för kallt att bada uti, τὸ ὕδωρ ψυχρὸν (ὥστε) λούσασθαί ἐστιν. jfr Alltför.
— Då inf. uttrycker en afsedd följd, tillägges ofta ὥστε.
— Efter vv., som betyda hoppas, vänta, lofva, svärja, sättes vanl. fut. inf. i st. f. Svenskans præs. inf.
b)
gm inf. m. art.,
nödvändigt, då inf. föregås af en præp. l. eljest skall stå i gen. l. dat.
t. ex. begäret efter att lefva, ἡ τοῦ ζῆν ἐπιθυμία.
det att tala som sig bör anse vi som det största beviset på att vara vis, τὸ λέγειν ὡς δεῖ τοῦ φρονεῖν εὖ μέγιστον σημεῖον ποιούμεθα.
den vise glädes öfver att vara vis, ὁ φρονῶν ἥδεται τῷ φρονεῖν.
"af att", "efter att", "genom att", "i att", o. s. v., se præpp. l. de ord, af hvilka inf. medelst dsa beror. "för att", se
II)
2. I stället för inf. m. præp. användes ofta part. se nedanf.
c)
m. part., vid vv., s. betyda börja, (i mots. mot) fortfara, upphöra: råka, uthärda, tröttna, vara belåten l. obelåten, m. fl., se dsa vv. Jfr II)
1)
c).
d)
m. μή och inf., efter vv. s. betyda förbjuda, neka, hindra, betvifla, akta sig, frikänna, o. d. (vanl. μὴ οὐ m. inf. efter de 3 förstnämnda, då de föregås af negat.). Se dsa vv.
e)
ofta m. adj. verbale, efter "vara", "hafva", "stå", t. ex. det är att befara, φοβητέον ἐστίν.
vi ha att tillse, ἐπισκεπτέον ἡμῖν.
allt hvad de anse stå att inhämta o. meddela, ὅσα ἡγοῦνται μαθητά τε καὶ διδακτὰ εἶναι.
— Obs. De fall, s. icke här äro upptagne, efterses under de ord, af hka inf. är beroende. —
II)
ss. conj. inledande 1) objekts- l. subjektssatser:
a)
gm ὅτι, ὡς m. ind. l. opt., vid vv. o. talesätt, s. betyda ett yttrande, förnimmande l. känsla o. vid opers. uttryck: ὅτι, då satsens innehåll skall framställas ss. faktiskt, ὡς i samma användning, men m. bibegr. af ngt subjektivt, sål. ofta vid osäkra l. falska påståenden, föregifvanden, undflykter o. efter negat., äfv. vid vv., s. betyda mening, vid hka ὅτι vanl. ej står (efter negerade vv. dicendi o. sentiendi stundom ὅπως). Efter vv., s. betyda neka, bestrida, betvifla, tillägges ofta οὐ till ὅτι o. ὡς. Vid θαυμάζω o. d. uttryck kan äfven användas εἰ, då bisatsens innehåll skall framställas ss. ovisst l. bl. möjligt.
b)
gm inf. l., om i den beroende satsen inträder ett annat subjekt än hufvudsatsens, acc. m. inf., efter vv. l. talesätt, s. betyda en vilja l. verkan (här tillägges ej sällan ὥστε vid inf.), yttrande l. mening, då bisatsens innehåll fattas ss. ett subjekts föreställning, samt ss. subjekt vid opers. uttryck.
— Vid inf. tillägges μὴ efter de ofvan I) d) angifne vv. Då i Sv. ett v. declarandi l. sentiendi står opers. i pass., åtföljdt af en sats m. att, kan i Gr. användas både pers. o. opers. konstruktion t. ex. det säges, tros, att Cyrus varit son af Cambyses, πατρὸς λέγεται l. νομίζεται Κῦρος l. Κῦρον γενέσθαι Καμβύσου.
c)
gm part., efter vv., s. betyda förnimma (sinnligt l. andligt), finna, träffa, visa, visa sig, uthärda, glädjas, harmas, m. fl. Då bisatsens subj. är detsamma som hufvudsatsens, rättar sig part. efter detta. t. ex. jag erkänner att jag gjort dta. ὁμολογῶ ποιήσας τοῦτο.
kom ihåg, att du är dödlig, μέμνησο θνητὸς ὤν.
fältherrarne sågo, att de icke lyckades i företagen och att soldaterna voro missnöjde öfver qvarstadnandet, οἱ στρατηγοὶ τοῖς τε ἐπιχειρήμασιν ἑώρων οὐ κατορθοῦντες καὶ τοὺς στρατιώτας ἀχθομένους τῇ μονῇ.
— Uttrycken "det är "klart", "bekant", "uppenbart", "det synes", "visar sig", gifvas i Grek. vanl. personelt; t. ex. det är uppenbart att du föraktar mig, δῆλος l. φανερὸς εἶ καταφρονῶν μου.
om det visar sig att jag är brottslig, ἐὰν ἐγὼ φαίνωμαι ἀδικῶν.
d)
gm ὅπως (μή) o. fut. ind., efter vv., s. betyda tillse, ombesörja, arbeta på, bemöda sig om, o. d.
e)
gm μή m. conj. l. opt., efter vv., s. betyda fruktan, bekymmer, fara, o. d.
"att icke", μὴ οὐ. —
2)
afsigtssatser (vanl. "på det att", "för att")
ἵνα, ὡς, ὅπως m. conj. l. opt.
"att icke", ἵνα μή, ὅπως μή, ὡς μή, äfv. bl. μή. Afsigtssatsen kan äfv. uttryckas m. ἐπὶ τῷ, ὑπὲρ τοῦ, ἕνεκα τοῦ, πρὸς τό, ἐπὶ τό o. bl. τοῦ m. inf., hvarvid, om bisatsen har ett annat subj. än hufvudsatsen, dta sättes i acc.
— Ofta, ish. då hufvudsatsen är frågande, smndragas i Grekiskan båda satserna: t. ex. hvad skulle de göra, (för) att de skulle återfå sin fordna mandom? τί ἂν ποιοῦντες ἀναλάβοιεν τὴν παλαιὰν ἀρετήν; men hvad skola gudarne göra, att du skall anse dem hafva omsorg om dig? ἀλλ’ ὅταν τι ποιήσωσι νομιεῖς σοῦ φροντίζειν τοὺς θεούς; han visade Grekerna, på hvad sätt de borde inrätta sina stater, (för) att de skulle göra Grekland stort, ἐδίδαξε τοὺς Ἕλληνας, ὃν τρόπον διοικοῦντες τὰς αὑτῶν πατρίδας μεγάλην ἂν τὴν Ἑλλάδα ποιήσειαν. —
3)
följdsatser, ("så att")
ὥστε (mera sällan ὡς) m. verb. finit. l. inf. Då τοιοῦτος l. τοσοῦτος föregår (utsatt l. underförstått), kan i st. f. ὥστε användas οἷος l. ὅσος m. inf.; äfvenså efter οὕτως (i nekande satser) ofta ὅστις. t. ex. det återstod af natten så mycket, att de kunde passera fältet i mörkret, ἐλείπετο τῆς νυκτὸς ὅσον σκοταίους διελθεῖν τὸ πεδίον.
hvem är så vanvettig, att han ej önskar vara vän med dig! τίς οὕτω μαίνεται ὅστις οὐ βούλεται σοὶ φίλος εἶναι; —
4)
önskningssatser ("o, att")
εἰ γάρ, εἴθε m. opt. l., vid ouppfyllbar önskan, m. ind., i hkt fall äfv. brukas ὡς ὤφελον, ες, ε m. inf. —
5)
utropssatser, uttryckande missnöje l. förundran.
inf. m. art. (sällan utan). t. ex. sådant öde! att jag just skall vara kallad hit nu! τῆς τύχης, τὸ ἐμὲ νῦν κληθέντα δεῦρο τυχεῖν. —
6)
en af præp. styrd sats: se præp. Jfr I) b).
Linder & Walberg 1862, s. 22