Svenskt-grekiskt lexikon Linder & Walberg 1862

Bränna

1)
act.
a)
förorsaka smärta gm hetta, καίειν. κνίζειν (ish. med nässlor).
b. m. glödande jern, καυτηριάζειν.
b. sig, gm pass.
b)
gm eld förtära, (κατα)καίειν. (κατα)φλέγειν. πυροῦν. πυρπολεῖν.
b. af, bort, inne, etc., se compp.
c)
gm bränning tillaga, ὀπτᾶν.
b. kol, tegel, se d. oo.
bränd, ὀπτός, 3.
2)
dep., se 1) a).
brännande, καίων, ουσα, ον. καυστικός, 3. καυματηρός, 3. καυματώδης, 2. διακαής, 2.
Linder & Walberg 1862, s. 57