I)
adv.,
1)
i temp. bet., τότε. ἐνταῦθα. ἔνθα δή. τηνικαῦτα.
då f. tiden, κατ’ ἐκεῖνον τὸν χρόνον. ἐν τῷ τότε (χρόνῳ).
mskrna då f. tiden, οἱ τότε ἄνθρωποι.
då först, τότε δή (äfv. då just). τότ’ ἤδη. τηνικαῦτ’ ἤδη.
då o. då, ἔσθ’ ὅτε. ἐνίοτε.
2)
i det fallet, under sdne omständigheter, τότε. τηνικαῦτα. οὕτως. οὕτως ἐχόντων. Ofta gm (καὶ) γάρ, när d. påpekade fallet icke är verkligt, t. ex. jag vill icke säga ngt dåligt om dem; jag vore då galen, οὐκ ἂν εἴποιμι φλαῦρον οὐδὲν περὶ αὐτῶν· καὶ γὰρ ἂν μαινοίμην.
3)
i conclusiv bet., τοίνυν. ἄρα. δῆτα. οὕτω δή. äfv. γάρ. I frågor, γάρ. ἦ γάρ. δῆτα. ἄρα (ἄρ’ οὖν). δή. δέ.
hvad då? τί δέ; τί γάρ; Vid uppmaningar, ἀλλά. δή.
upp då, ἀλλά. ἀλλ’ ἴθι. ἀλλ’ ἄγε. ἄγε δή. —
II)
conj.,
1)
temp., ὅτε, ἡνίκα (ish. då bisatsens handling är liktidig m. hufvudsatsens; det förra i allmht, d. sedn. m. inskränkning till en viss tiderymd). ἐπεί, ἐπειδή (då bisatsens handling helt o. hållet l. till sitt inträdande föregår hufvudsatsens). ὡς. ὁπότε (så ofta s.)
— alla m. ind. l. opt. ὅταν, ὁπόταν, ἡνίκ’ ἄν, ἐπάν (ἐπήν), ἐπειδάν m. conj. Stundom återgifves det m. καί, ss. i uttrycken: ”knapt
— då”, οὐκ ἔφθη — καί (εὐθύς). ”redan
— då”, ἤδη τε — καί. ”ännu icke
— då”, οὔπω — καί. t. ex. knapt hade olyckan händt mig, då (= förr än) de försökte, οὐκ ἔφθη μοι συμβᾶσα ἡ ἀτυχία καὶ ἐπεχείρησαν.
redan var det vid midten på dagen, då sändebud ankommo fr. konungen, ἤδη τε ἦν περὶ πλήθουσαν ἀγορὰν καὶ ἔρχονται παρὰ βασιλέως κήρυκες.
ännu hade de icke gjort tre slag, då Klinias inträdde, οὔπω τρεῖς δρόμους περιεληλυθότε ἤστην καὶ εἰσέρχεται Κλεινίας. —
2)
caus., ἐπεί. ἐπειδή. ὡς. ὅτε. ὁπότε. ὅπου.
då ju, ἐπεί περ. ἐπεί γε (δή). ἐπεί τοι (καί). —
3)
concess., se Ehuru.
— Ss. conj. återgifves ”då” i alla sina bett. ofta m. part.