Svenskt-grekiskt lexikon Linder & Walberg 1862

Fälla

1)
eg.
a)
släppa, låta falla, ἀφιέναι. ἀποβάλλειν (t. ex. τὰ ὅπλα, τὴν ἀσπίδα). ἐκβάλλειν (ur handen, m. l. utan ἐκ τῆς χειρός). καθιέναι (sänka, t. ex. τὰ δόρατα).
f. löf, fjädrar, hår, φυλλορροεῖν. πτερορρυεῖν, τριχορρυεῖν.
f. tänder, ἐκβάλλειν ὀδόντας.
f. segel, ankar, tårar, o. s. v., se Subst.
b)
nedslå, nedlägga, κόπτειν, κατακόπτειν, τέμνειν (om träd). καταβάλλειν, ἀναιρεῖν (döda).
f. träd, δενδροκοπεῖν.
2)
oeg.
a)
bringa på fall, se Störta.
b)
f. pris, anspråk o. d., se Nedsätta.
c)
om domstol, καταψηφίζεσθαι, καταδικάζειν, καταγιγνώσκειν, καταδιαιτᾶν (om skiljedomare) τινος (förklara ngn skyldig), τινός τι (f. ngn till ngt).
på förhand, προκαταγιγνώσκειν.
= åstadkomma fällande (om vittnen, vittnesmål o. d.), ποιεῖν καταδικάζεσθαι, etc.
d)
afkunna, säga, yttra, ἀποφαίνεσθαι, λέγειν. Ofta m. speciellare uttryck efter de vidfogade subst.
f. ett omdöme, utslag, κρινειν, γιγνώσκειν. γνώμην ἀποφαίνεσθαι.
f. hotelser, ἀπειλεῖν (ἀπειλάς).
f. ett yttrande, λέγειν τι. ἐκβάλλειν λόγον (framkasta).
f. förböner, δεῖσθαι l. δεήσεις ποιεῖσθαι (ὑπέρ τινος). Se subst.
Linder & Walberg 1862, s. 112