Svenskt-grekiskt lexikon Linder & Walberg 1862

Färg

1)
ss. egenskap, χρῶμα, τό. χρόα, ἡ (ish. på hyn).
vacker, frisk f., εὔχροια, ἡ. s. har sdn, εὔχρους, 2. εὔχρως, 2. ha sdn, εὐχροεῖν. (mots. κακόχροια, ἡ. κακόχρους, 2. κακοχροεῖν).
skifta, ändra f., ἀλλοχροεῖν. ἀποχραίνεσθαι. τρέπεσθαι l. διαφθείρειν τὸ χρῶμα. μεθιστάναι τι τοῦ χρώματος. = blekna, ὠχριᾶν.
få f., εὔχρων γίγνεσθαι. ἐρυθραίνεσθαι. περκάζειν (om drufvor).
ge f., se Färga.
2)
ämne att färga m., φάρμακον, τό. βάμμα, τό. βαφή, ἡ. χρῶμα, τό.
3)
på tal, framställning, χρῶμα, τό. Jfr Ljus.
Linder & Walberg 1862, s. 113