Svenskt-grekiskt lexikon Linder & Walberg 1862

Föra

i allmht ἄγειν.
1)
leda,
a)
om lefvande varelser, ἄγειν τινὰ εἰς, πρός, ἐπί τι. ἡγεῖσθαί τινι. = beledsaga, προπέμπειν τινά.
f. ngn en väg, ἄγειν τινὰ ὁδόν.
f. ngn i fängelse, ἀπάγειν τινά (εἰς τὸ δεσμωτήριον).
f. ngn till döden, ἄγειν l. ἀπάγειν τινὰ τὴν ἐπὶ θανάτῳ.
f. ngn inför domstol, ἀπάγειν (εἰσάγειν, draga, = anklaga) τινὰ εἰς τοὺς δικαστάς.
f. ngn till ngn, προσάγειν τινά τινι, i hs hus, εἰσάγειν τινὰ πρός l. παρά τινα.
f. en här, ἄγειν στρατιάν (både om anförare o. vägvisare).
f. framåt, προάγειν.
f. boskapen på bete, ἐλαύνειν τὰ βοσκήματα ἐπὶ τὸν νομόν. νέμειν τὰ βοσκήματα.
b)
om liflösa föremål, ἄγειν. φέρειν. προάγειν (framåt).
vägen, spåren f., ἡ ὁδός, τὰ ἴχνη ἄγει l. φέρει εἰς, πρός, ἐπί τι.
talet förer oss på sdnt, οἱ λόγοι ἄγουσιν ἡμᾶς εἰς τὰ τοιαῦτα.
det s. förer till lycksalighet, τὰ πρὸς εὐδαιμονίαν ἄγοντα l. φέροντα.
f. (ngn) till ngt, se Föranleda, Förmå.
f. till minnes, till sinnes, i frestelse, i förderf, o. s. v., se d. oo.
2)
förflytta, fortskaffa, ἄγειν, κομίζειν (t. ex. på fartyg, vagn). Jfr In-, Utföra.
f. till munnen, προσάγειν l. προσφέρειν τῷ στόματι.
f. upp i luften, ἀναφέρειν, μετέωρον l. ἄνω φέρειν. ἀναρπάζειν (hastigt, våldsamt).
f. öfver ngt, ὑπερβιβάζειν (öfver ett berg). διαβιβάζειν (öfver en flod).
3)
hafva på, med sig, φέρειν, ἔχειν (t. ex. ὅπλα).
om floder, ἔχειν. καταφέρειν.
f. m. sig, ἔχειν μεθ’ ἑαυτοῦ. φέρεσθαι (för sin räkning, t. ex. σῖτον οἴκοθεν). m. pers. obj., ἄγειν.
f. i munnen, διὰ στόματος ἔχειν.
4)
handtera, bruka, χρῆσθαι. ἔχειν.
förstå att f. svärdet, ἐπίστασθαι l. δεινὸν εἶναι τῷ ξίφει χρῆσθαι.
f. tyglarne, τὰς ἡνίας ἔχειν l. μεταχειρίζεσθαι.
f. sdnt tal, τοιούτοις λόγοις χρῆσθαι. τοιούτους λόγους ποιεῖσθαι.
f. smädeligt tal, λοιδορίᾳ χρῆσθαι. λοιδορεῖσθαι.
f. gyckel, oväsende o. s. v., se subst.
5)
innehafva, förvalta, ofta m. ἔχειν; dock måste i allmht användas speciellare uttryck, lämpade efter subst. t. ex. f. regering, ἀρχὴν ἔχειν. ἐν ἀρχῇ εἶναι. ἄρχειν. δεσπόζειν.
f. befäl, ἡγεμονεύειν, ἡγεμόνα εἶναι. στρατηγεῖν. öfver ett fartyg, ναυαρχεῖν. νεὼς προστῆναι.
f. uppsigt, ἐπιστατεῖν. ἐπισκοπεῖν.
f. ett lif, βίον ἔχειν l. ζῆν.
f. krig, πολεμεῖν, o. s. v.
6)
f. sig, m. βαδίζειν. τὸ σῶμα ἔχειν.
f. sig väl, εὐσχημονεῖν. εὐπρεπῶς βαδίζειν.
f. sig ss. en dräng, σχῆμα ἔχειν ὑπηρέτου.
f. sig rak, ὀρθὸν ἔχειν τὸ σῶμα.
Linder & Walberg 1862, s. 116