Svenskt-grekiskt lexikon Linder & Walberg 1862

Förord

Nyttan, eller rättare nödvändigheten, af Grekiska Skriföfningar har under de sednare åren äfven hos oss blifvit allmänt insedd och erkänd. Det torde nu mer i vårt land knappt finnas någon lärare i Grekiska språket, som icke kan af egen erfarenhet intyga, att dessa öfningar, långt ifrån att försvåra undervisningen, göra den lättare och angenämare för både läraren och lärjungen, på samma gång som de utgöra det enda medlet för vinnande af en säker insigt i språket. Men för att Grekiska Skriföfningar skola drifvas i den omfattning och med den nytta, de kunna och böra, fordras oundgängligen ett Svenskt-Grekiskt Lexikon; och vi äro derföre öfvertygade, att vi med detta vårt arbete sökt afhjelpa ett både vid Universitetet och Elementarläroverken kändt och erkändt behof.

En bekräftelse på riktigheten af denna vår åsigt hafva vi erhållit genom det anslag, Kongl. Majestät täckts i Nåder tilldela oss för arbetets utgifvande, hvilket i annat fall ej varit oss möjligt. Då vi betyga vår underdåniga tacksamhet för detta understöd, känna vi äfven djupt de ökade förbindelser i afseende på arbetets utförande, som härigenom blifvit oss pålagde.

Vi hafva sökt att så mycket som möjligt förena fullständighet och korthet. Naturligtvis kan här endast vara fråga om fullständighet med afseende på de ämnen, som kunna antagas falla inom de Grekiska Skriföfningarnes område. Då dessas ändamål, åtminstone tills vidare, hufvudsakligen måste vara uppnående af Grammatikalisk säkerhet, kan väl antagas, att deras ämnen till det mesta komma att hämtas ur antiken; och det är derföre endast med afseende härpå, som vi våga framträda med något anspråk på fullständighet. Sålunda hafva till större delen de ord, som beteckna för den klassiska fornverlden främmande föremål och begrepp, blifvit utelemnade och blott de vanligaste bland dem upptagne. Likaledes har Grekiska skaldernas språkbruk blifvit lemnadt utan afseende; icke derföre att vi anse öfningar i författande af Grekisk vers ej kunna eller böra förekomma vid undervisningen, utan emedan utrymmet förbjöd en sådan fullständighet. Samma hinder har äfven varit för upptagande af Nomina Propria, hvilka vi dock anse kunna med minsta skada undvaras. Att icke alla de sammansatta ord, våra större Lexika erbjuda, kunnat här finna plats, är lätt begripligt; vi hafva inskränkt oss till de mera vanliga och bland dessa till dem, för hvilka vi funnit särskilda motsvarande ord i Grekiskan, samt till några få andra, hvilka kunde tjena till ledning för uttryckandet af de uteslutna. Till vinnande af korthet har vidare iakttagits: att verbalsubstantiverna på -ande (-ing) och -are ej blifvit upptagne i det fall, att Grekiskan saknar goda motsvarande ord af samma slag utan betjenar sig af verbet, således för de förra vanligen af infinitiven med artikeln, för de sednare af participiet; sammaledes ock de af adjektiver bildade substantiver, som i Grekiskan återgifvas genom neutrum af adjektivet med artikeln: att participier, som helt och hållet eller till någon del öfvergått till adjektiver, fått plats under sina verber, och att adverbierna sammanförts med adjektiverna och endast då blifvit särskildt anförde, när deras bildningssätt afviker från det vanliga: att sammansatta verber endast blifvit upptagne under præpositionerna, äfven i de fall, då præpositionen vanligare skiljes från verbet och sättes efter detsamma: att så mycket som möjligt hänvisningar blifvit begagnade och ord med olika stafningssätt blott på ett ställe anförde. Dessutom har ett ovanligt stort antal förkortningar begagnats, öfver hvilka en förteckning bifogas. Genom det utrymme, som på sådant sätt vunnits, hafva vi kunnat åstadkomma större utförlighet i phraseologien.

För öfverensstämmelsen och likformigheten mellan arbetets särskilda delar, har det varit nödvändigt, synnerligast som vi under större delen af utarbetningen lefvat på vidt skiljda orter, att lägga till grund ett visst arbete af samma slag. Härtill har Jacobitz och Seiler’s Deutsch-Griechisches Wörterbuch synts oss lämpligast, såsom närmast öfverensstämmande med den plan vi föresatt oss. Dessutom hafva vi begagnat Rost’s, Franz’s och Pape’s Tysk-Grekiska Lexika, Alexandre’s (Planche’s och Dufaucompret’s) Fransk-Grekiska, Yonge’s Engelsk-Grekiska Lexikon m. fl.

Slutligen anse vi oss böra nämna att af föreliggande arbete Linder författat bokstäfverna C, J—L, S, X—Ö, Walberg de öfriga.

Lund och Upsala i Maj 1862.

C. W. Linder. C. A. Walberg.