1)
sedan lång tid bestående l. fordom förefintlig, παλαιός, 3. ἀρχαῖος, 3 (ofta m. bibegr. af vördnadsvärdhet, stundom af löjlighet). πολυχρόνιος, 2 (som länge bestått). ὁ, ἡ, τὸ πάλαι l. πρότερον l. πρίν (fordom existerande).
de gamle (forntidens mskr), οἱ παλαιοί. οἱ πάλαι. οἱ ἀρχαῖοι.
blifva g., παλαιοῦσθαι.
2)
3)
stadd i en viss ålder: ant. gm gen. qual. af d. ord, s. uttrycker åldern (t. ex. en gosse, 4 år g., παῖς τεττάρων ἐτῶν) l. gm partt. γεγονώς, ἔχων, ἄγων o. d. (t. ex. 7 år g., ἑπτὰ ἔτη γεγονώς l. ἔχων. ὄγδοον ἔτος ἄγων) l. gm adjj., smnsatta af ἔτος (t. ex. 5 år g., πενταετής, 2.
6, 7 år g., ἑξέτης, ἑπτέτης, -έτις o. s. v.).
vara omkring 20 år g., ἀμφὶ τὰ εἴκοσιν ἔτη γεγονέναι.
vara öfver 50 år g., ὑπὲρ τὰ πεντήκοντα ἔτη γεγονέναι. ἔτη ἔχειν πλείω τῶν πεντήκοντα.