1)
ss. frågeord,
a)
i dir. fråga: πῶς; πῇ; men h., τί δέ; h.
då, πῶς οὖν (m. verb.);: h. då? τί δέ; τί δή; τί γάρ; h. så? τί γάρ; πῶς λέγεις; h. annars? πῶς γαρ οὔ; πῶς δ' οὔ; τί μήν;
— I förening m. adjj. o. advv. ofta gm correl. pronominal-adjj. o. advv. t. ex. h. stor, πόσος, 3 (äfv. h. mycken).
πηλίκος, 3.
h. hög, bred, lång, etc., πόσος τὸ ὕψος, τὸ εὖρος, τὸ μῆκος, etc.
h. länge, πόσον χρόνον; μέχρι τοῦ; h. långt, πόση ὁδός; πόσον; i fråga om grad, εἰς τί, εἰς πόσον; h. långt är krigshären aflägsen, πόσον ἄπεστι το στράτευμα; h. beskaffad, ποῖος, 3.
h. mångfaldig, πολλαπλάσιος, 3.
h. ofta, ποσάκις.
h. dags, πηνίκα.
på h. många sätt, ποσαχῶς, o. s. v.
— Då i svar frågans inledningsord upprepas, nyttjas indir. frågeord.
b)
i indir. fråga nyttjas, utom ofvan angifna dir. frågeord dessas correlater, de indirecta (l. obestämda relat.), ὅπως, ὅπῃ. ὁπόσος, ὁπηλίκος, ὁποῖος, ὁποσαπλάσιος, 3. ὁποσάκις, ὁποσαχῶς, o. s. v.
2)
i relat. bet., h.
— än)
m. de under 1) b) anförda obestämda relat., ὅπως, ὅπῃ, etc., till hka, för att förallmänliga betydelsen, fogas περ, οὖν (äfv. τὶς οὖν). δή. δήποτε, t. ex. h. helst (än), ὅπωσ(τι)οῦν, ὅπως δήποτε.
h. stor, mycken (än), ὁπόσοσπερ, ὁποσοσ τις οὖν.
h. (än) beskaffad, ὁποιοσ(τισ)οῦν. ὁποῖος δήποτε.
en sak h. s. helst beskaffad, ὁποιοντιοῦν πρᾶγμα.
h. ofta (än), ὁποσακισοῦν, o. s. v.
3)
i utrops-satser, ὥς.
h. stor, mycken, ὅσος, 3.
h. stor, mäktig, ἡλίκος, 3.
t. ex h. stor är icke naturens kraft, ὅση ἡ τῆς φύσεως δύναμις.
h. stor, mäktig är han icke, ἡλίκος ἐστίν.
h. rolig du är. ὥς ἡδὺς εἶ.