1)
subst., se Jaord.
2)
adv.
a)
jakande (i svar). ναί. φημί. ἔστω. εἶεν. γάρ (när en förklaring l. genfråga bifogas). äfv. gm upprepande af det omfrågade begrpt, af pron. pers. jemte γέ, samt af hela satser. Se Gram.
ja alldeles, πάνυ μὲν οὖν. εὖ λέγεις. καλῶς γε λέγεις.
ja bevars, νὴ Δία.; ja, det förstås, καὶ μάλα γε. πῶς γὰρ οὔ; ja just, γέ.
ja kanske, φαίνεται.
ja minsann, μάλα τοι.
ja naturligtvis, ἀνάγκη.
ja så är det, ἔστι ταῦτα. οὕτω δή.
ja visserligen, πάνυ μὲν οὖν.
ja visst, μάλιστά (γε).
b)
bekräftande l. bifallande l. medgifvande (i repliker), ἦ (med tillagdt vb, t. ex. ἦ καλῶς λέγεις). ναί. γέ. ἀληθῆ λέγεις. δή (t. ex. ἐρώτα. ἐρωτῶ δή = "fråga!" "ja, så frågar jag då"). γάρ (när förklaring bifogas).
ack ja, εἶέν (γε).
ja helt visst, πάνυ μὲν οὖν.
ja hvad då? τί οὖν δή; ja hvad gör det? τί δὲ τοῦτο; ja just, καὶ.. γε.
ja men.., ἀλλά. μέντοι.
ja, men..?, ἀλλ’ ἦ..; ἀλλ’ ἄρα..; ja, men.. likväl, καὶ μὴν.. γε.
ja.. minsann, καὶ.. τοι.
ja, måhända, δήπου.
ja, nog.. men, γὰρ.. ἀλλά.
ja, åtminstone, γὲ δή.
ja, än se’n?, τί δέ; τί οὖν;
c)
stegrande, καί. καὶ μήν. ἀλλὰ δὴ καί. καὶ μάλα γε.
d)
ironiskt, δῆλα δή. οἶμαι (ss. parenthes).
ja, lita på det du, ἀμέλει.
3)
interj., ἰδού. βαβαί. l. gm ἀλλά, ἄρα l. dyl.