τέχνη, ἡ (äfv. = färdighet, skicklighet). ss. specielt yrke l. färdighetsutöfning gm fem. af adj. på -ικός med underförstått τέχνη, t. ex. målarekonst, γραφική, ἡ. ridkonst, ἱππική, ἡ. bildhuggarkonst, ἑρμογλυφική, ἡ talarekonst, ῥητορική, ἡ o. s. v.
begagna k., τέχνῃ χρῆσθαι. τεχνᾶσθαι.
öfva en k., τέχνην ἐργάζεσθαι, ἐπιτηδεύειν, ἀσκεῖν. σπουδάζειν περὶ τέχνην τινά.
fria k:r, ἐλευθέριοι τέχναι, αἱ.
fria k:r o. vetenskaper, ἐγκύκλιος παιδεία, ἡ. ἐγκύκλια μαθήματα, τά.