οὔ. οὔκ. οὐχί. οὐ δῆτα. οὐδαμῶς. ἥκιστά γε. μὰ Δία (då vokal följer, μὰ Δί'). Vanl. sättes dock icke blotta negationen, utan upprepas derjemte hela frågsatsen l. ngt enskildt begr. i dens. jfr. Ja. se Gram.
säga n., οὐ φάναι. ἀρνεῖσθαι.
få n., se Afslag.
— Då vid n. finnes, underförstådd l. utsatt, en sats s. fordrar μή (uttryckande förbud l. önskan), återgifves det m. μή, dock i förbindelse m. ett annat uttryck, t. ex. μὴ σύ γε, μὴ δῆτα, μὴ ποιήσῃς, μὴ γένοιτο, o. d.
— Ss. öfvergångspartikel, inledande en sats. s. står i mots. till en föreg., ἀλλά.