1)
m. rätta förhållandet, verkligheten öfverensstämmande, ἀληθής, 2. ἀληθινός, 3 (verklig). ἀψευδής, 2 (oförfalskad). πιστός, 3 (trovärdig). σαφής, 2 (påtaglig).
tala s:t, ἀληθῆ l. ὀρθῶς λέγειν. ἀληθεύειν.
2)
af rätta slaget, verklig, ἀληθής, 2. ἀληθινός, 3. ἀψευδής, 2. ὀρθός, 3. δίκαιος, 3 (vederbörlig). γνήσιος, 3 (äkta). ofta äfv. gm ὡς ἀληθῶς, t. ex. ὁ ὡς ἀληθῶς φιλόσοφος.
så s:t jag lefver, οὕτω ζῴην.
är det s:t (m. ironi l. förundran) ἄληθες.