Svenskt-grekiskt lexikon Linder & Walberg 1862

Skrufva

(συ)στρέφειν (κοχλίαν).
s. upp sin stil, βασανίζειν τὴν λέξιν.
f. mig går han o. s:r (= söker lura), ἐμὲ παρακρούεται.
skrufvad, oeg., πεπλασμένος, 3. προσποίητος, 2.
Linder & Walberg 1862, s. 397