Torf 1)afskuren grässvål, χορτόβωλον, τό. χορτόβωλος, χορτόπλινθος, ἡ. brännt., καύσιμος γῆ, ἡ (ss. ämne) o. βῶλος l. πλίνθος, ἡ (torfva). Linder & Walberg 1862, s. 457