Uppsticka 1)tr.,a)höja upp, ἐπαίρειν (t. ex. σημεῖον).b)uppstinga, παρακεντεῖν. νύττειν.u. ngt på ngt, ἀναπείρειν.2)se Uppskjuta 2). Linder & Walberg 1862, s. 483