I)
præp.
1)
i local bet., ἀπό. ἐκ. παρά m. gen. (vid pers.). ofta m. smnsättningar, t. ex. stiga af hästen, καταβαίνειν ἀπὸ τοῦ ἵππου.
stiga ned af talarestolen, καταβαίνειν ἀπὸ τοῦ βήματος.
mottaga ngt af ngn, παραλαμβάνειν, δέχεσθαί τι παρά τινος.
2)
vid upphof, utgångspunkt (i fig. mening), ἐκ. ἀπό. stundom παρά m. gen. (bl. vid pers. o. i vissa talesätt) t. ex. härstamma, vara född af ngn, ἐκ l. ἀπό τινος γενέσθαι, εἶναι, φῦναι.
ädel o. af ädla förfäder, ἀγαθὸς καὶ ἐξ ἀγαθῶν.
månen har sitt ljus af solen, ἡ σελήνη ἀπὸ τοῦ ἡλίου ἔχει τὸ φῶς.
männen af (ur) folket, οἱ ἀπὸ τοῦ δήμου.
många af (från, ur) de äldste och yngste, πολλοὶ ἀπὸ τῶν πρεσβυτάτων καὶ νεωτάτων.
frukten af (från) trädet, ὁ καρπὸς ὁ ἀπὸ τοῦ δένδρου.
— göra af ngn ngt, ποιεῖν, ἀποδεικνύναι, καθιστάναι, τιθέναι τινά τινα. t. ex. göra en lärd af ngn ἀποδεικνύναι τινὰ σοφόν.
göra en tiggare af ngn, πτωχὸν καθιστάναι τινά.
hvad skall blifva af mig, τί γενήσομαι (l. γένωμαι); τί πείσομαι; τί γενήσεται περὶ ἐμέ;
— Jfr Från.
3)
vid orsak
a)
yttre,
α)
opers. (ofta = verktyg, medel), ὑπό (under inverkan af) m. gen. ἐκ (i följe af). ofta m. bl. dat. sällan ἀπό. t. ex. dö af en sjukdom, τελευτᾶν ὑπὸ νόσου, af ett sår, ἐκ τραύματος, af hunger, ὑπὸ λιμοῦ l. bl. λιμῷ.
han träffades af en sten, λίθῳ ἐβλήθη.
af detta, af hkt skedde, ἐκ τούτου, ἐξ οὗ ἐγένετο.
af egna medel, ἀπὸ τῶν ἑαυτοῦ. ἐκ τῶν ἰδίων.
lefva af ngt, ζῆν l. τὸν βίον ποιεῖσθαι ἀπό τινος.
lefva af fisk, kött, ἰχθυοφαγεῖν κρεωφαγεῖν.
β)
pers. (ish. vid vv. pass.), ὑπό m. gen. (det vanliga); mera sällan πρός (eg. frånsida), ἐκ (vid vv., s. betyda gifva), παρά (vid vv., s. betyda gifva, yttra), mycket sällan ἀπό.
ofta m. dat. (ish. vid perf. pass.), t. ex. besegras af ngn, νικᾶσθαι ὑπό τινος.
det erkännes af alla, ὁμολογεῖται πρός l. παρὰ πάντων.
det är mig gifvet af gud, δέδοταί μοι ἐκ l. παρὰ θεοῦ.
mycket har blifvit sagt af mig, πολλά μοι εἴρηται.
de af konungen skickade sändebuden, οἱ παρὰ βασιλέως πεμφθέντες.
de af gudarne gifna förebuden, τὰ παρὰ τῶν θεῶν σημαινόμενα.
skänken af dig, ἡ παρὰ σοῦ δωρεά.
b)
inre (= bevekelsegrund), ἐκ m. gen. ὑπό m. gen. διά m. acc. ἐπί m. dat. ofta bl. m. dat., äfv. gm omskr. m. part. af motsvarande v. t. ex. jag gjorde detta af fruktan, ὑπὸ φόβου l. φοβούμενος τοῦτο ἔπραξα.
af nödtvång, ἀνάγκῃ. ἐξ ἀνάγκης. ἀναγκασθείς.
af brist på lifsmedel, ἐνδείᾳ l. δι’ ἔνδειαν τῶν ἐπιτηδείων.
af välvilja, fiendskap, (ἐπ’) εὐνοίᾳ, ἔχθρᾳ. ὑπ’ εὐνοίας, ἔχθρας.
af sig sjelf, af egen drift, ἀφ’ ἑαυτοῦ. ἀπὸ ταὐτομάτου.
4)
vid ämne o. beståndsdelar af ett helt, gm gen. af subst. l. gm ett af dta bildadt adj. t. ex. ett hus af trä, οἰκία ξύλου l. ξυλίνη.
en mur af sten, τεῖχος λίθου l. λίθινον.
högar af säd, ved, σωροὶ σίτων, ξύλων.
en krans af rosor, ῥόδων l. ῥόδινος στέφανος.
en hjord af hornboskap, ἀγέλη βοῶν.
— Vid vv., som betyda göra, förfärdiga, uttryckes af likaså m. gen., men äfv. m. ἐκ, sällan ἀπό.
5)
vid mått, belopp, m. gen. t. ex. en förmögenhet af 30 talenter, τριάκοντα ταλάντων οὐσία.
en mur af 8 stadier, τεῖχος ὀκτὼ σταδίων.
en pyramid af 1 plethron i bredd, 2 i höjd, πυραμὶς τὸ μὲν εὖρος ἑνὸς πλέθρου, τὸ δὲ ὕψος δυοῖν.
en man af 30 års ålder, ἀνὴρ τριάκοντα ἐτῶν.
en resa af 3 dagar, τριῶν ἡμερῶν ὁδός.
— Ofta uttryckes måttbestämningen m. ett adj. l. gm omskr. m. ett part. t. ex. en rymd af 8 fot, ὀκτώπουν χωρίον.
af 1 fot, plether, ποδιαῖος, πλεθριαῖος, 3.
en man af 30 års ålder, ἀνὴρ τριακοντούτης l. τριάκοντα ἔτη γεγονώς l. ἔχων. —
6)
vid egenskap, gm gen. l. gm ett egenskapen innehållande adj. l. gm omskr. t. ex. en sak af största värde, χρῆμα πλείστου τιμήματος l. πλείστου ἄξιον l. πολυτίμητον.
en bragd af betydenhet, ἔργον ἀξιόλογον.
en man af skön växt, εὐφυὴς ἀνήρ.
af vackert, fult yttre, εὐσχήμων, ἀσχήμων, 2.
en man af stor förmögenhet, ἀνὴρ ἔχων χρήματα πολλά.
en man af stort anseende, ἀνὴρ ἀξιώματος πολλοῦ (heldre πολλοῦ ἄξιος, ἀξιόλογος e. d.).
jag är af sma mening, τῆς αὐτῆς γνώμης εἰμί (ovanligt). Då egenskapen tillägges en person, användes neml. i allmht ej gen. i Gr., utan är den i Sv. uttryckt gm bl. subst., tages motsvarigt adj., om gm både adj. o. subst., rättar sig det förra efter personen, det sedn. sättes i acc. l. (mindre ofta) i dat. t. ex. en man af det menniskovänligaste sinnelag, ἀνὴρ φιλανθρωπότατος τὴν ψυχήν.
en mska af dålig karakter, ἄνθρωπος πονηρὸς τοὺς τρόπους.
af skön gestalt, καλὸς τὸ εἶδος.
af Lydisk härkomst, Λυδὸς τὸ γένος.
en qvinna af utmärkt skönhet, γυνὴ ἐκπρεπεστάτη κάλλει.
män af kraftfullt sinne, ἄνθρωποι ἐρρωμενέστατοι ταῖς ψυχαῖς. —
7)
vid det hela, hvaraf en del angifves, m. gen. t. ex. de som flytt af dem, οἱ καταφυγόντες αὐτῶν.
de skadliga af födoämnena, τὰ βλάπτοντα τῶν ἐδεσμάτων.
en, ingen, de fleste af dem, εἷς, οὐδείς, οἱ πλεῖστοι αὐτῶν. Stundom användes äfv. ἐκ, någongång, ἀπό.
— Gen. står äfv. vid vv., i hka partitivbegreppet inlägges, till en del motsvarande af i Sv. t. ex. äta, dricka (af) något, ἐσθίειν, πίνειν τινός. Se vv.
8)
ss. omskr. af gen., m. gen. t. ex. en skrift af ngn. συγγραφή τινος.
belägringen af Thebe, ἡ Θηβῶν πολιορκία
konungen af Persien, ὁ τῶν Περσῶν βασιλεύς. etc. —
II)
adv.
1)
itu, isär, gm δια-, se compp.
gå af, διαρραγῆναι.
vara af, διερρωγέναι. διεσπάσθαι. (δι)εσχίσθαι.
2)
bort, gm ἀπό-, se compp.
blifva af, se Blifva 2).
sätta, fara af, ἀφορμᾶν, -σθαι. οἴχεσθαι ἀπιόντα, ἀπελαύνοντα (till häst).
vara af, ἀπερρωγέναι. ἀπεσπάσθαι. ἀπεσχίσθαι.
af o. an, δεῦρο κἀκεῖσε. ἄνω (τε) καὶ κάτω. ἄνω κάτω.
gå af o. an, περιπατεῖν.