a)
utom dta, i, för öfrigt, πρὸς τούτοις. τὰ ἄλλα l. τἆλλα. ἄλλως. t. ex. hs son är död, a. är han lycklig, ὁ μὲν υἱὸς τέθνηκεν αὐτῷ, τὰ δ’ ἄλλα καλῶς πράττει.
han är äfv. a. berömd, λαμπρός ἐστι καὶ ἄλλως. Om "annars" hänför sig till ett subst. (nom. l. pron.), återges det m. ἄλλος, η, ο, om till ett adv., m. motsvarande af ἄλλος härledda adv. t. ex. a. ngn, ngt, ἄλλος τις, ἄλλο τι.
a. ingen l. icke ngn, ἄλλος οὐδείς, ἄλλο οὐδέν.
a. på ngt sätt, ἄλλως πως, ἄλλῃ πῃ.
a. till, på, fr. ngt ställe, ἄλλοσέ ποι, ἄλλοθί που, ἄλλοθέν ποθεν.
om också a. ingenting, εἰ μή τι ἄλλο.
om a., εἴπερ. εἰ δή.
om a. ngn, εἴ τις καὶ ἄλλος.
b)
vid andra tider, tillfällen: ἄλλοτε. τὸν ἄλλον χρόνον. äfv., i fråga om det förflutna, πρότερον, πάλαι.
c)
i annat fall, εἰ δὲ μή· ἦν δὲ μή· I satser (vanl. inledda gm οὐ γὰρ ἄν, ἐπεὶ οὐκ ἄν, καὶ γὰρ ἄν o. d.), i hvilka något overkligt anföres ss. bevis på ett framstäldt omdöme, återgifves icke "annars" m. särskildt ord: t. ex. de äta icke mer än de kunna uthärda; de skulle a. spricka, οὐκ ἐσθίουσι πλείω ἢ δύνανται φέρειν· διαρραγεῖεν γὰρ ἄν.
att kampen skall blifva ärofull, tyckens J alle veta; J skullen a. icke hafva så beredvilligt gripit eder an dermed, ὅτι καλὸς ἔσται ὁ ἀγὼν πάντες δοκεῖτε εἰδέναι· οὐδὲ γὰρ ἂν οὕτω προθύμως ἀντελάβεσθε.