μόνον (då inskränkningen gäller d. gm satsen uttryckta handlingen l. tillståndet). μόνος, η, ον (då den gäller personer l. saker, s. afskiljas fr. öfriga af samma slag). μόνως (hänförande sig till ett utsatt l. underförstådt οὕτως). t. ex. jag hörde det b., men har ej sett det, ἤκουσα μόνον ἀλλ’ οὐκ ἑώρακα.
b. jag har hört det, ἐγὼ μόνος ἤκουσα.
jag såg b. hufvudet på hm, μόνην τὴν κεφαλὴν εἶδον αὐτοῦ.
ja, jag skall komma; tag b. emot mig, ἀλλὰ πορεύσομαι, μόνον ὑποδέχου. Vid imp. användes äfv. δή, då b. endast tjenar att förstärka uppmaningen t. ex. gå b., ἄπελθε δή
må han b. försöka, πειράσθω δή.
— icke b., utan äfv., οὐ μόνον, ἀλλὰ καί (utan καί, då andra membrum innebär en stegring jemte berigtigande af det första). μή l. οὐχ ὅτι, ἀλλὰ (καί).
icke b. icke, utan, οὐχ ὅπως, ἀλλά. se Gram.
= ingenting annat än, οὐδὲν ἀλλ’ ἤ. ἄλλως.
b. ett namn o. ingenting annat, ἄλλως ὄνομα καὶ οὐκ ἔργον.
— Då b. (b. att) inleder en sats, är dne antingen en vilkorsats, i hkt fall b. är = om b., se Om; l. innebär han en inskränkning af den föregående, då b. återgifves m. πλήν. ἀλλά. πλήν ἀλλά. t. ex nu är jag öfvertygad; b. står mig en liten betänklighet i vägen, νῦν πέπεισμαι, πλὴν σμικρόν τί μοι ἐμποδών.
jag har verkligen hört det, b. att jag icke begriper huru saken tillgått, ἤκουσα μέντοι πλὴν ἀλλ’ οὐ γιγνώσκω ὅπως ἐγένετο τὸ πρᾶγμα.
— b. alltför, gm omskr. m. ὡς οὐκ ἔδει. ὡς μὴ ὤφελεν.