Svenskt-grekiskt lexikon Linder & Walberg 1862

Om

conj.
1)
conditional, εἰ m. ind. l. opt. ἐάν, ἄν, ἤν m. subj. ofta äfv. gm participial-konstr. Se Gram.
— Står "om" m. eftertryck (ofta "om nämligen", "om verkligen", "om blott"), tillägges γέ (εἴ γε, ἐάν γε etc.).
om således, om nu, εἰ ἄρα. εἰ τοίνυν. εἰ δή.
om verkligen, om då (när innehållet af villkorssatsen framställes ss. kändt), εἰ (γε) δή.
om nämligen, εἴ γε (δή). εἰ δή.
åtminstone om, εἴ γε. εἰ γοῦν.
om annars, εἴπερ (γε). εἰ δή.
om möjligen, εἰ ἄρα. εἴ τι (που). εἴ που. εἴ πως.
om
om åter, εἰ μέν — εἰ δέ.
om också, εἰ καί. καίπερ m. part.
till o. m. om, καὶ εἰ. κἂν m. subj.
om också möjligen κἂν εἰ.
såsom om, liksom om, ὡς, ὥσπερ, ὡς ἄν m. εἰ o. opt. l. m. part.
det synes, tyckes ss. om, se d. oo.
b)
i önskningssatser, ("om dock"), se Ack att.
2)
interrogativ (i indir. fråga), εἰ. ἐάν m. subj.
om
eller, πότερον l. πότερα — ἤ (vid sträng motsats). εἴτε (καί) — εἴτε (καί). εἴτε — ἤ. εἰ — εἴτε. ἐάν τε — ἐάν τε. εἰ — ἤ. (stundom återgifves ej "om", utan bl. "eller" m. ἤ l. εἴτε).
om icke, μή (efter vv. "tillse", "tveka" o. d., se Gram.). vanl. bl. εἰ.
Linder & Walberg 1862, s. 313