Svenskt-grekiskt lexikon Linder & Walberg 1862

Icke

οὐ (οὐκ, οὐχ), μή (om drs bruk, se Gram.). I frågsatser: m. οὐ, då man väntar jakande svar (= tonlöst), m. μή, μῶν ("väl icke"), då man väntar nekande. I utropssatser återgifves ej d. tonlösa "icke". t. ex. hkn man är i. dne! οἷος ἀνήρ ἐστιν οὗτος.
hur ljuft är det i. för de räddade att minnas sina mödor, ὡς ἡδὺ τοῖς σωθεῖσι τῶν πόνων μεμνῆσθαι.
— och i., καὶ οὐ (καὶ μή), οὐδέ (μηδέ) (d. förra, om jakande, d. sedn. vanl., bl. om nekande sats föregår).
alltså i., οὐκ ἄρα. οὐ τοίνυν. οὔκουν (så väl affirm. s. frågande).
dock i., dock väl i., se Dock.
visst icke, οὐ μήν. οὐ μέντοι. οὐ μὲν οὖν. οὐ γὰρ οὖν (l. δή). οὔτοι. οὐ μή m. subj.
väl i., οὔ που. μὴ οὐ m. subj.
alldeles i., se Alldeles.
i. det minsta (ringaste), οὐδ’ ὁτιοῦν. οὐδ’ ὁπωστιοῦν.
i. ännu, οὔπω, οὐδέπω (μήπω, μηδέπω)
i. mera (vidare), οὐκέτι (μηκέτι).
i. sannt? ἦ γάρ; οὔκουν. ἄλλο τι; hrföre i.? πῶς (γὰρ) οὐ; τί μήν; äfv. τί γάρ;: i. blott, se Blott.
i. en gång, οὐδέ (μηδέ).
på det att i., ἵνα μή. ὅπως μή. μή.
i. desto mindre, οὐδὲν ἧττον. ἀλλ’ ὅμως. οὐ μήν (μέντοι) ἀλλά.
i. en enda, οὐδ’ εἷς.
Linder & Walberg 1862, s. 185