δέ (svagare motsats
— aldrig i satsens början, ofta föregånget af μέν). ἀλλά (skarp mots.
— alltid i satsens början). ἀτάρ (oftast vid plötslig öfvergång till ngt nytt
— præpositivt). μέντοι (bl. vid inkast
— postpositivt).
m. icke, ἀλλ’ οὐ. δ’ οὔ. οὐ μέντοι. οὐ μήν.
m.
ju, ἀλλὰ γάρ.
m. nu, ἀλλὰ μήν. καὶ μήν. ἀλλὰ γάρ.