Svenskt-grekiskt lexikon Linder & Walberg 1862

Och

καί. τέ (enkl.). ofta äfv. δέ. Vid en närmare förbindning af två l. flera ord l. satser, äfv. τέ — καί, καί — καί, τέ — τέ och, då de förbundna begr. motsättas hrandra, μέν — δέ. Negativa satser förbindas gm οὐδέ (μηδέ), äfv. οὔτε — οὔτε (μήτε — μήτε). Då flere begr. fogas till hrandra, sättes icke, ss. i Sv., bindningspartikeln bl. mel. de 2:ne sista utan mel. alla l., mindre ofta, ingenstädes. Se Gram. Ofta undvikes καί gm participial-konstr. t. ex. han uppstod o. sade, ἀναστὰς εἶπεν.
— o. äfven, καὶ — δέ (negat. οὐδέ — δέ). δὲ καί. καὶ δὲ καί.
— o. tillika, ἅμα τε καί. καὶ ἅμα. ἅμα δέ.
— o. dock l. likväl, καὶ ὅμως. ἀλλ’ ὅμως. καίτοι. jfr Dock. o. det, detta, καὶ ταῦτα. äfv. καί — γέ t. ex. der voro personer närvarande, o. det många, παρῆσάν τινες καὶ πολλοί γε.
— o. så (äfv.), καὶ δή (καί).
Linder & Walberg 1862, s. 306